carolinedeutgen

.........................................................................................................................................................

Vi kan ju börja med helgen och SM som vi var nere i Varberg och spelade. Jag tror att de flesta hade förväntat sig en final och förhoppningarna låg såklart på ett SM-guld men riktigt så blev det inte. "Vad hände?" är ett citat som man har hört mycket av nu.. jaa va hände? Vi gjorde vårt bästa och det räckte inte den här gången inget mer med det. Man kan inte alltid vinna. Vi förlorade semin med 5-6 i sudden mot Malmö. Vi ledde efter första perioden med 3-0 och det kändes ganska bra men 3-0 är en farlig ledning har vi nu lärt oss. Malmö kom ikapp och tog sig vidare till final. Det var väl inte den bästa matchen vi har gjort precis, dom var helt enkelt bättre. Många tårar och avslagna klubbor efter matchen... men vi laddade om till match om tredjepris mot Huddinge där min gamla Bele-tränare står i båset..

.........................................................................................................................................................

Jaa den här matcen var väldigt... jaa vad ska man säga, konstig, framförallt för mig. Den här matchen var vi iaf mycket bättre än matchen innan men det var jämnt ändå. Av första perioden minns jag bara att jag efter ca 15 min vred till knät lite i boxplay och gick av banan på en gång. Jag kände bara att jag gjorde nånting med knät och massa tankar kom upp på en gång. Jag hade inte ont eller så inte alls... men jag visste att U19-förbundskaptenen satt och såg på matchen. " Faan nu ser han att mitt knä inte är bra och kommer inte ta ut mig till VM.. faan!!" det var mest så tankarna gick. Jag gick av planen jogga lite på sidan av.. folk fråga hur det var och jag sa jag vet inte. Men jag visste att det här är min sista chans att visa att jag ska med till VM, min sista och enda chans!! Så jag gick in i andra perioden och trodde på knät!! Och jag gick in och gjorde mål i första bytet!! Känslan är nästan omöjlig att beskriva. Jag hade precis gråtit innan och torkat bort tårarna.. nu kunde jag inte hålla tillbaka dem, jag var så glad!! Matchen fortsätter och det står 5-5 med två minuter kvar i tredje. Och jag gör 6-5!! Hoppades bara på att resultatet skulle hålla i sig men nej.. de får snabbt in både 6-6 och 6-7 och även den matchen förloras med uddamålet.. sjukt tråkigt såklart MEN... vi har tagit oss hit och är nu 4 i Sverige!! Man får inte glömma det!Jag är sjukt stolt över er tjejer!! Sjukt stolt över att ni tog er hela vägen hit och så att jag kunde få vara med och spela nu på slutet!! Kom ihåg det 4:a i Sverige, det är inte dåligt!! Hade trots förlusterna väldigt kul med er i helgen tjejer! Ni är bäst!

.........................................................................................................................................................

<3

Skriver mer om min egen insats och mina tankar i nästa inlägg!